Psykisk ohälsa Ensamhet, Social fobi

Ensamhet.

Ensamhet kan vara underbart när man väljer det själv, men den kan vara påträngande och smärtsam när den är påtvingad. Denna sortens ensamhet har brett ut sig i dagens samhälle. Alla önskar närhet, kärlek och gemenskap – ändå är det många som till synes självmant drar sig undan. Rädslan för att bli avvisad, känna sig exkluderad, annorlunda och utpekad gör att man inte vågar ta risken att söka det man längtar efter.

Hur vi upplever ensamhet beror i stor utsträckning på vilka erfarenheter vi bär med oss ifrån det förflutna, särskilt starkt formas vi av upplevelser från barndomen. Om vi har känt oss sedda och älskade som barn får ensamheten en annan kvalité och vi drar inte så lätt slutsatsen att ensamheten beror på att det är något fel på oss, att vi inte duger eller räcker till.

Men om vi under uppväxten känt oss oälskade, separerats från eller förlorat någon viktig person, blivit mobbade eller har andra jobbiga erfarenheter – då finns det en risk att man i vuxen ålder drar sig undan trots längtan efter gemenskap. Då kan ensamheten lätt tolkas på samma sätt som man gjorde i det förflutna; som att den är ett bevis på att man är oönskad och mindre värd. Då får ensamheten en helt annan prägel; den kopplas samman med en känsla av utsatthet, utanförskap och mindervärde. Då blir ensamheten betydligt mer ångestladdad.